Hallå hallå! Gunnar här igen! Nu ska ni  få höra på den otroligt spännande berättelsen som min kompis Bert berättade för mig för en stund sedan. Den handlar om när han åkte tillbaka för att se när Gud skapade världen. Enligt honom skapade Gud världen på sex dagar och så vilade han på den sjunde. Han säger att det gick till så här: Först skapade Gud himmel och jord och så sa han ”ljus bli till” så blev det så, han skilde på ljus och mörker och kallade det natt och dag, det var den första dagen. Sen sa han ”I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten”, de valvet kallade Gud himmel. Det var den andra dagen. Gud sa ”Vattnet under himmeln ska samlas till en enda plats, så att land blir synligt”, så blev det. Gud kallade det land och hav. Gud sade ”Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden” Det var den tredje dagen. 

Gud sade ”På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. Det skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden”. Gud skapade två ljus, det större skulle härska över dagen och det mindre skulle härska över natten, och han gjorde stjärnor. Det var den fjärde dagen. 

Gud sade ”Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, under himlavalvet”. Det var den femte dagen. 

Gud sade ”Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter” och så blev det. Sedan sade han ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lik oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar och boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden”. Det var den sjätte dagen.

Så skapade Gud jorden och himlen. På den sjunde dagen var Gud färdig med sin skapelse, då vilade han. Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den helig. 

Jag tycket det är en vacker berättelse men jag är inte säker på om jag ska tro att den är sann. 

Här är en liten bild som man kan sammanfatta människans utveckling.

   En vacker bild jag tog innan jag reste hem igen

Nu är jag i princip tillbaka i nutid igen, det är bara några tiotusentals år kvar tills år 2011. Det har varit en helt underbar resa detta. 

Och jag har precis träffat en kompis som har gjort samma resa fast han åkte tillbaka till, hur ska jag förklara, han vill bekräfta sin tro på Gud och åkte tillbaka till, det han tror, när Gud skapade världen. Jag är ganska nyfiken på hans berättelse så vi har bestämt att han ska berätta den för mig i morgon när vi båda har åkte hem igen till 2011. Då ska ni även få en liten mer sammanfattning av min fantastiska resa. 

Homo sapiens (sapiens = kunnig, klok). Nu befinner jag mig ändas 170 000 år tillbaka i tiden och nu lever de människor som är mest lika oss till utseendet, det är skickliga användare av stenverktyg och de är först med att döda djur med hjälp av kastspjut. De är även väldigt skickliga konstnärer, de målar mycket i grottor. 

Utvecklingen går fort nu, aporna blir allt mer och mer lika oss människor som vi ser ut idag. Nu lever Homo erectus (erectus = upprättegående). Efter hand som utvecklingen sker så blir så klart arten längre och längre också. Erectus är ca 150-160 cm långa, de har väldigt tydliga ögonbrynsbågar. De har också mindre tänder och käkar för att de äter tillagat kött. Arten börjar även lära sig använda eld, den ännu mer utvecklade människan är Neanderthalmänniskan, de lever under väldigt hårda förhållande söder om inlandsisen.

Så klart utvecklas ramidus, 500 000 år senare så levde Australopithecus afarensis, de har långa armar och korta ben. De är duktiga på att klättra i träd, deras hjärna har samma storlek som schompansen, dvs. ca 400 cm3. Afarensis äter inte bara växter, utan även kött. De dödar djuren men hjälp av stenverktyg som de har tillverkat. 

Nu har det gått ytterligare 1,5 miljoner år sedan hominierna lämnade schimpanserna. Nu lever det s.k förmänniskorna, Australopithecus ramidus (australo = syd, pithecus = apa, ramis = egyptiskt ord som syftar på artens ställning (upprätt) som roten på hominidernas stamträd). Det är dessa välutvecklade apor som anses vara en tidig länk till människans utvecklingshistoria. 

Ramidus är aplik, har en ganska liten hjärna och är ca 130 cm lång.