Therese kliver ur den gula taxibilen till sin första jobbintervjun sen hon slutade skolan. Allt är nytt, vuxenlivet, ett liv utan skolan, alla ”vuxna” tanka, hur ska hon hinna? Jag måste passa tvättiden! osv. Men det är inte bara det, hela stan är ny.

Hon kom med flygget och flyttlasset från Sverige för två dagar sen. Hennes nya adress är på 17^th street på Manhattan i New York...

Hon har sökt två jobb här, ett som assistent till vd:n på en av storbankerna i New York, och ett som marknadsförare på William's Marketing, ett företag som bl.a säljer amerikanska musikers skivor och album till utlandet. Hon har fått svar och en intervju med båda företagen.

Så nu går hon på darriga ben mot ingången till banken. Väl inne går hon fram till receptionisten, som hänvisar henne till ett rum på höger sida i en lång korridor.

Hon knackar försiktigt på dörren, ingen reaktion, hon knackar en gång till, fast lite mer självsäkert den här gången. Plötsligt öppnas dörren med en väldig fart.

-Heej! Jag är Georg Obama.

-Hej, jag heter Therese. De skaka hand, Georg sträcker ut sin hand som en gest att Therese ska stiga i in rummet.

-Så trevligt, välkommen!

Rummet är ganska stort med golvfönster längs hela långsidan, så det gäller att inte ha höjdskräck... Kontoret ligger ganska högt upp i huset. Hon sätter sig i en av de två besöksfåtölj som står framför ett stort skrivbord täckt med pappershöga, gamla kaffemuggar, hon kan ana en dator där någonstans också.

-Ursäkta röran, min assistent har slutat, som du säker har förstått. Därför som jag söker en ny.

-Jo, annars hade inte jag varit här...

-Haha, du har humor du märker jag!

-Ska vi börja eller? Frågar Therese, med ett försök att låta självsäker.

-Ja, självklart.

Under hela intervjun frågar Georg väldigt märkliga frågor, tycker Therese. Om hennes privatliv, om hon har någon pojkvän, senast hon hade en seriös relation, om hon dejtar nu osv. Efter en stund säger Therese:

-Ursäkta, men är inte detta en jobbintervju?

-Ehm, jo hur så?

-Nej jag tycker bara att Mr Obama, ställer väldigt märkliga frågor emellanåt.

-Är det du eller jag som är chefen här eller?

-Förlåt det var inte så jag menade, svarade Therese skyldigt.

En timme senare kommer hon ut igen. Hon pratade med chefen. Han var för rik för sitt eget bästa, han var, enligt Therese mening var han snobb, en väldigt skum person. Men hon tyckte ända att hon gjorde ett bra intryck och svarade klokt på frågorna.

Ikväll ska hon hem till sin nya granne, Isabelle, hon mötte henne i trappen i morse och blev inbjuden på middag ikväll. Men innan dess ska hon hitta någonting hon kan äta till lunch, sen ska hon köpa en ny klänning som hon kan ha ikväll. När hon går ut från caféet mätt och belåten ser hon tvärs över gatan en affär som säljer små inredningsdetaljer. Hon går genast dit. Hon hittar en väggklocka och en golvlampa som hon köper och kassörskan frågar om hon vill ha det hemkört. Det är klart hon vill, hon skriver ner sin adress på ett lapp hon fick, tackar och går ut ur affären.

Hon känner sig nöjd när hon sätter nyckeln i låset till sin alldeles egna lägenhet. Therese säter på sig den nya klänning direkt när hon kommer in, sen går hon till badrummet och börjar sminka sig. När hon känner sig nöjd med resultatet ställer hon sig framför den stora spegeln i hallen och betraktar sig själv. Klänningen hon köpte sitter perfekt. Den är av ljusrosa siden, lite omlott stil med ena axeln bar och räcker henne precis ovanför knäna.

Klockan är fem i sex och hon skulle vara där runt sex, så hon tar sin lilla väska och går.

Kvart i elva nästa morgon sitter hon i väntrummet på ”William's Marketing”, hon känner sig lite nervös men hon måste erkänna att hon nog är lite bakis från igår, det var så roligt hos Isabelle. Therese kom inte i säng fören klockan började närmade sig halv två på natten. Isabelle var en riktigt gullig tjej och väldigt positiv till allting.

Men nu sitter hon är och väntar på att någon ska komma och visa henne var hon ska bli intervjuad. Medan hon sitter där tänker hon att hela stället är som att komma in i en Hollywood film. Visst utsidan på huset såg väldigt lyxigt ut, men det här! Det är annat än hemma i Sverige. Några minuter senare kommer det ner en man, han kan inte vara mycket äldre än mig, tänker hon. Han verka trevlig. De hälsar och går in i en lång korridor fram till en hiss.

De sitter och pratar ganska länge, men när de tillslut är färdiga och Therese är på väg hem har hon inte en aning om vilket jobb hon vill ha. Hon vill båda lika mycket och lika lite.

Hon har två veckor på sig att lämna ett besked om hon vill ha jobbet eller om hon ska välja de som assistent till vd:n på banken.

Therese har jätte svårt för att bestämma sig, hon är väl inte riktigt känd för att ta snabba beslut. Hon har alltid dragits med svår beslutsångest.

Hon har pratat med sin mamma och bästa kompis i Sverige och hon har pratat med Isabelle om det. Allihop har de olika åsikter om vilket jobb hon ska välja.

Bank-jobbet är bra för: det ligger nära där hon bor, sjyst betalt, helt rimliga arbetsvillkor. Nackdelen är väl den att chefen gjorde ett väldigt konstigt intryck på Therese.

Jobbet på William's Marketing är bra för det är ett jobb som hon delvis har pluggat till, villkoren är kanske inte helt optimala men dem är ändå uthärdliga. Det som inte väger för William's Marketing är det att det blir så lång att ta sig till och från jobbet varje dag.

Hon tror knappt sina ögon, två dagar innan hon måste bestämma sig. Hon skriker till av både förvåning, glädje och lite besvikelse. På första sidan av New York Times, stå det med stora bokstäver: WILLIAM'S MARKETING GÅR I KONKURS.